Skaffa en gratis hemsida |  Sponsra?

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Välkommen till Linnéas hemsida!

Nobody is perfect but I'm pretty fucking close. 


Jag är en tjej på 28 år som bor i Alingsås tillsammans med min sambo Tommy, vår dotter Vanja och vår son Lukas. Vanja föddes 27:e maj, 2007 och Lukas såg dagens ljus för första gången den 21:e januari 2009.

 

I min "blogg" så skriver jag om lite allt möjligt från Vanjas framsteg och den nya medlemmen i familjen, Lukas, till aktuella händelser i världen, om jag så känner för det. Oftast handlar det dock om vardagslivet och reflektioner från min sida.

 





Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I--
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.







O captain! My captain! Our fearful trip is done;
The ship has weathered every rack, the prize we sought is won;
The port is near, the bells I hear, the people all exulting,
While follow eyes the stead keel, the vessel grim and daring.

But o heart! Heart! Heart!
O the bleeding drops of red!
Where on the deck my captain lies,
Fallen cold and dead.

O captain! My captain! Rise up and hear the bells;
Rise up! for you the flag is flung, for you the bugle trills:
For you bouquets and ribboned wreaths, for you the shores a-crowding:
For you they call, the swaying mass, their eager faces turning.

O captain! Dear father!
This arm beneath your head;
It is some dream that on the deck
You've fallen cold and dead.

My captain does not answer, his lips are pale and still;
My father does not feel my arm, he has no pulse nor will.
The ship is anchored safe and sound, its voyage closed and done:
From fearful trip the victor ship comes in with object won!

Exult, o shores! and ring, o bells!
But I, with silent tread,
Walk the spot my captain lies
Fallen cold and dead.


 

.

Senaste bilderna

Bild 788
Bild 796
Bild 797
Bild 800
Bild 802

Senaste veckans besökare

Susanne mitt i vardagen
2010-03-21 12:46
Linda K
2010-03-20 19:38
NalleBjørnen
2010-03-20 00:31

Senaste veckans kommentarer

Jenni 2010-03-21 14:41:
Hej! Stackars liten. Och stackars storasyster också så klart. Isolde lyckades klämma Indras fingrar i somras i ytterdörren och fingrarna var helt platta och svarta(!) och det var lite otäckt faktiskt. Men som tur är har de ju mjukare skelett när de är mindre så hon var fit for fight efter en stund bara. Hoppas han slipper klämma handen mer nu i alla fall! Kram Jenni
Susanne mitt i vardagen 2010-03-21 12:49:
Stackarn, vilken dag har fick. Måtte han inte få mardrömmar efter detta. KRAM
Anna 2010-03-18 12:50:
Jag har haft infektion vid min visdomstand. Det gick över av sig självt efter några dagar.
Rikku 2010-03-16 18:33:
Haha, ja, en del motion, så kan man kalla det. :P Jag har världens träningsvärk idag och kan knappt gå. Men får jag jobbet så gör jag gärna om det tio gånger till. :) Lukas har varit okej sen de kom hem igen (mja, möjligtvis lite gnällig, men herregud, det är han ju nästan jämt) så jag undrar nästan om det inte kan ha varit åksjuka. Hm. Vore inte kul i så fall. Kram!
Rikku 2010-03-16 18:31:
Men hej! Vad kul att du ramlade in. :) Ja, det var kul, fast det var inte jag som fixade intervjun, så att säga. Det var min personalchef som tyckte att jag skulle ringa och hälsa från honom (dotterbolag till företaget jag är anställd på), och då ville de ha in mig på en slags intervju. Det finns inget jobb ledigt där JUST NU, men det kanske dyker upp.. Tack för tumhållningarna! :)
Jenni 2010-03-16 18:21:
Hej! Hittade din blogg via AFF (Jenni76 från majbarn 2007 om du undrar vem jag är). Såg ditt svar där och ser nu att du varit på en intervju och det är ju så roligt att höra! Jag sitter ju som sagt lite i samma sits och hoppas hitta ett jobb snart jag också. Så jag håller tummarna att du får detta eller på det andra stället du skulle lämna in din CV. Ha det bra, /Jenni
Susanne mitt i vardagen 2010-03-15 20:37:
Vilken dag du har haft!! Hoppas att du får en tjänst, och att de har dig i tanken när något blir ledigt. Du fick en hel del motion i dag ändå, så du får väl se det som positIvt (Ja, och att det inte regnade!!) :). Måtte Lukas krya på sig, och att ni andra klarar er. KRAM
Rikku 2010-03-14 16:35:
Jodå, han kan uppföra sig. Om han vill. Men igår ville han absolut inte. Uppföra sig = följa med, inte äta allt som finns inom synhåll. Det är väl ungefär så höga kraven är. :) Hade han LEKT med stenarna hade jag absolut uppmuntrat det. Men han vill mest bara stoppa allting som han hittar i munnen och gräva ur stenar ur hans mun är inget vare sig han eller jag är förtjusta i. :P
Minna 2010-03-14 15:44:
Fast kan man egentligen begära att en liten ettåring ska uppföra sig? Kan de ha ett "dåligt beteende"? Kanske du kräver lite mycket av din lilla pojke? Enligt mig så vet en ettåring inte ens vad som är rätt och fel, den bara gör. Stanna upp i stunden och var där din ettåring är. Se dig omkring, vad ser han, vad gör honom nyfiken? Det kanske hade varit roligt för Vanja också, att leka med stenar en stund. Man behöver inte alltid ha ett slutmål, vägen dit kan vara nog så fascinerande ibland... Kram.

Veckans populäraste bilder

Bild 418
Bild 796
Bild 788
Bild 140
Bild 132