Usch.

Fy tusan vad jobbigt. Jag har precis färdigställt en årsbudget och gjort en beräkning på vad utgifterna bör ligga på.

251 000 kronor.

Det är så mycket vi lägger ut på räkningar och mat varje år. En kvarts miljon.

Hör du hur det låter? En kvarts miljon!

Bara lägenheten kostar oss över 80 000 om året. Det är en hel bil, det. Bensinen kommer vi få betala 36 000 för, om det fortsätter i samma takt som nu. Vi lägger 48 000 kronor på mat (fast den kostnaden ska jag försöka få ner till 36 000). Fackavgifterna går på 7-8000 kronor om året. VAR, alltså. Så runt 14-16 000 totalt.

Man kan ju må illa för mindre. Det är enorma summor vi pratar om. En kvarts miljon i utgifter. Inkomsterna är svårare att sia om. Barnbidraget är den enda inkomst vi är säkra på. Jag har försökt räkna på vad vi kan tänkas tjäna i år och hoppas att jag inte har tagit i för mycket. Lyckas vi få de inkomster jag har räknat på så går ju budgeten ihop, förstås. Vi kan till och med lyckas spara. Annars får jag göra så att den går ihop ändå, utan sparande.

Nytt jobb?

Idag ringde en kille från Manpower och sökte Tommy. Det var naturligtvis om ett jobb som både han och jag har sökt (trots att jag egentligen inte kvalificerar mig för det. Eller ja, kvalificerar mig för jobbet gör jag ju, men de vill att man ska ha körkort för att kunna byta arbetsplats snabbt).

Nu var ju Tommy på jobbet när killen ringde och han blev lite förvånad för han visste inte att Tommy var ute på "uppdrag" som de kallar det. (Låter lite som ett spionjobb.. "ute på uppdrag"). Det kändes också som att han drog öronen åt sig när han fick höra att han jobbade, men han sa i alla fall att Tommy fick snacka med Manpower i Göteborg om de kunde göra en överflyttning, så skulle de se om de kunde anställa Tommy istället.

Här passade jag naturligtvis på att tala om att jag också hade sökt samma jobb. Det visste han tydligen inte om, men han kollade på mitt CV också. Han ställde lite frågor om vad jag hade jobbat med tidigare och jag talade om precis allt. Han lät lite imponerad när jag sa att jag var svetsare (ungefär som att "va, kan tjejer svetsa?") och även om han ansåg att min brist på körkort var ett problem (de ville helst bara anställa folk med körkort fick jag höra. Precis vad jag har misstänkt ett tag.) så hade han ändå ett eventuellt jobb som skulle komma ut i mars, april nån gång som han kunde ha mig i åtanke för. Det lät jättebra, tyckte jag. Tur att man kunde passa på att göra lite reklam för sig själv när han ändå var på tråden.

Direkt efter så ringde jag naturligtvis upp Tommy så att han kunde ringa till kontoret i Göteborg om förflyttning, men där fick han till svar att de förflyttar inte folk. Vill han jobba åt Manpower Alingsås så får han söka där som om han sökte ett helt nytt jobb. Det är tydligen inte ett företag, utan typ franchising. Nå, så Tommy var tvungen att prata direkt med den här killen som ringde hem till oss. Tror ni jag kom ihåg vad han hette? Nä, självklart inte. Nummerpresentatören då? Nä, det funkar inte heller, för vår telefon sparar inte nummer på samtal som besvaras. Det är bara om man missat samtalet som man kan se vilket nummer det är. Mycket dåligt.

Nå, jag fick sätta igång och jaga rätt på killen. Jag ringde flera olika nummer till Manpower för att hitta honom. Eftersom han hade gjort en notering på mitt CV så ansåg jag att det borde gå att spåra honom. Efter flera olika samtal så fick jag ett namn och ett nummer som jag kunde ge Tommy. Killen jag snackade med som hittade namnet och numret sa att OM det skulle vara så att det inte var rätt kille så borde den killen kunna hjälpa Tommy i alla fall. Jag tackade för hjälpen och ringde upp Tommy. Igen.

Nu är tydligen läget så här:

Manpower Alingsås vill inte "sno" folk från Manpower Göteborg och absolut inte från deras kund, där Tommy jobbar. Men! De ska snacka sig samman, han i Alingsås och Tommys chef i Göteborg och hitta en lösning som passar alla. För Tommys del (och min, såklart) så skulle det naturligtvis vara mycket bättre om han fick jobba här i närheten, vilket killen i Alingsås naturligtvis insåg.

Om Tommy inte har fått höra något under veckan så ska han ringa upp Alingsås-killen. Så vi får hålla tummarna.

Jobb, jobb, jobb..

Sitter och tittar igenom jobb jag har att söka och blir så frustrerad. Jag har hittat ett jättebra jobb som antagligen är rätt bra med pengar också. Men. Självklart finns det ett "men". Två, till och med. MEN jobbet ligger i Mölndal. MEN jobbet är förlagt på kvällstid. Sablars! Jag har absolut inget emot att jobba kväll eller så, verkligen inte. Men hur ska jag ta mig hem? Taxi? Ska Tommy hämta varje kväll? Känns ju lite orimligt. Arbetstiden slutar 00.00 måndag till torsdag och 19.00 på fredagarna.

*suck* Om jag bara hade körkort...

Kiss i sängen.

Jaha. Så smart var jag. När jag skulle lägga barnen att sova middag så hade Lukas bara blöja på sig. Jag funderade på om jag skulle ta på honom någon body eller åtminstone ett par kalsonger, men beslöt mig för att det gick nog bra ändå.

Jomenvisst.. Jävligt bra gick det.

När jag kom in och skulle ta upp barnen så möts jag av denna syn: Blöjan ligger på golvet. Lukas sitter helt nakenfis i sängen och ser överlycklig ut. Sängen är blöt.

Det var ju bara att riva ut allting och slänga i tvätt.

Nå, man kan ju hoppas på att jag har lärt mig en läxa i alla fall. Lukas får aldrig, aldrig, aldrig någonsin ha bara blöja på sig. Nånsin! Inte förrens han är blöjfri. :)

Nu har han förresten lärt sig att klättra upp på puffen i vardagsrummet också. Nu är det bara en tidsfråga innan han klättrar upp i soffan. (Puffen är liiiite, liiite lägre än soffan och fåtöljerna). Naturligtvis ramlade han ner från puffen också. Han slängde sig baklänges och ramlade ner. Jag trodde hjärtat skulle stanna på mig. Lille älskade pojke! Kan han aldrig vara försiktig?!

Jag svär, den pojken kommer ge mig gråa hår. Ja, fler än vad jag redan har, alltså.

Fler jobb.

Nu struntade jag högaktningsfullt i vad det stod i annonsen. Om Manpower skickar ut ett mail till mig och talar om för mig att jag kan söka det jobbet, varför skulle jag då säga att "nä, men i annonsen står det att det krävs.."? Skit i vad det står i annonsen! Manpower säger "sök!", alltså söker jag! Klagar de sen på att jag söker jobb jag inte har behörighet till, då får de allt gå igenom sina rekommendationsmail.

Visst borde nån svara snart? Va? Va? Va? :)

 Lösenordskyddat inlägg

Detta blogginlägg är publicerat under kategorin "Helt privat", som är skyddad med ett lösenord. Ange korrekt lösenord i fältet nedan och klicka på "OK".

Nattsamtal.

Vanja: Mamma, jag har inga strumpor på mig.

Jag: Nej, det har inte jag heller.

Vanja: Nä, men du har boobisar!

Lukas sömn.

Ja, det tjatas en hel del om detta, jag vet. Men nu är det så här:

Den senaste tiden så har Lukas inte ens skrikit när vi har lagt honom. Han reser sig heller inte upp, sätter sig inte upp, utan ligger snällt still med sin snuttefilt (som jag mer eller mindre prackat på honom) och sin vovve. Även om barnen inte somnar direkt vi stänger dörren så är det i alla fall relativt tyst där inne.

Om det är någon som låter så är det Vanja, som leker med Upsy-Daisy (Appe-dejsi) eller bollen eller sågen eller valfri annan leksak som förvånadsvis ofta är ledsen eller arg och som Vanja måste skälla på eller trösta.

Vanja är verkligen inne i en härm-period. Allt jag gör med Lukas, det gör hon med närmaste leksak som finns till hands. Skäller jag på Vanja för att hon gör något hon inte får, då dröjer det inte länge innan en leksak "gör" samma sak och Vanja skäller på leksaken.

Det är halvt gulligt, halvt oroande.

Lukas sömn, i alla fall. Han sover mycket bättre sen han flyttade in i Vanjas rum, även om det finns en del kvar att önska. Han vaknar fortfarande oftast kring elva-tiden, även om han vissa nätter somnar om av sig själv, men efter det uppvaknandet kan det dröja ända till fem-sex-tiden innan han vaknar igen. Det är rätt skönt. Sen händer det förstås fortfarande att han vaknar nånstans kring 1-3 på natten, men det är mer och mer sällan.

Vem vet? Med lite tur så kanske han sover hela nätter inom ett halvår. Det vore väldigt skönt för en stackars trött mamma. :)

Ja, se det snöar, ja, se det snöar.

Japp! Nu snöar det igen! De som skottar har uppenbarligen fullt upp, för de hinner inte skotta här tillräckligt ofta. När jag gick till bussen idag så fick jag kämpa mig igenom nästan en decimeter djup snö. Men de jobbar väl så mycket de hinner, antar jag. Fram kom jag ju ändå, till slut.

Folk är då bra roliga. Och nu är jag alltså ironisk. Först klagar de på att vi inte har några riktiga vintrar här i Sverige (eller riktiga somrar, som de klagar över på sommaren). Men nu, när vi väl HAR en riktig vinter med massvis med snö som inte förvandlas till slask på eftermiddagen, då ska det klagas över DET istället. Då är det för mycket snö. Snälla nån, när är det "lagom" med snö då? Att det är snö i februari är väl inget anmärkningsvärt, egentligen? Det är väl så en vinter brukar se ut.

Nä, gnällfisar är de hela bunten. Vill de inte ha snö alls (vilket många påstår nu), då får de väl flytta till länder där snö inte finns. Have fun, liksom.

Själv tycker jag att det är mysigt med snö. Besvärligt, ja. Farligt om man kör bil, ja. Tommy kommer hem mycket senare efter jobbet, ja. Men det förtar inte den mysiga känslan av ett riktigt snölandskap.

Dessutom är det roligt för barnen.

Nog om snön. Det finns tillräckligt med folk som tjatar om snön just nu. Jag har skickat in lite fler ansökningar igår och idag. En del av ansökningarna känner jag mig nöjd med, andra känns halvdana, men ändå utan större utrymme för förbättringar. För mig ligger det mycket i annonsen om min ansökan blir bra eller inte. Är annonsen utförligt skriven och väl specifierad, då blir min ansökan också det. Är annonsen däremot knapphändig, då har jag inte så mycket att peka på och då blir ansökan.. halvdan.

Men flera ansökningar, åtminstone tre stycken, tycker jag känns helt okej och riktigt bra, faktiskt. Jag har sprungit runt här hemma och letat efter papper till skrivaren för att kunna skriva ut en ansökan eftersom det inte stod i annonsen att de tar emot ansökan via e-post. Jag vet att vi har papper, men jag hittar dem inte. Antagligen ligger de i källaren. Men hur som helst, idag kände jag att "nej, jag ringer och frågar om jag kan få maila istället" och jomenvisst! Det gick hur bra som helst! Så nu har den ansökan kommit iväg också. :) Jag hoppas att jag kan få svar från nån av dem snart och få komma på intervju. Det vore trevligt att få ett jobb, faktiskt.

Men åh!

Jag blev precis uppringd av en granne, tillika en medlem i mammagruppen som jag var med i med Lukas, och hon frågade om jag ville vara med på ett hemparty på söndag. Vad typiskt! Det hade varit jätteroligt, men just på söndag är vi ju inte hemma!

:'(

En annan gång, kanske.. Vi ska eventuellt träffas imorgon i alla fall och gå till Öppna förskolan tillsammans. Det hänger på om jag vaknar i vettig tid eller ej. Nå, rättare sagt, om jag orkar gå upp. Men det hade varit trevligt.

Nya bilder.

Äntligen har jag laddat upp lite nya bilder! De finns till beskådning i galleriet.

Blä.

Skräp också. Nu när jag helt plötsligt är inne i ett "jag-kan-skriva-ansökningar"-flow, då hittar jag inga annonser att skicka dem till. Vad kul. Men bra i alla fall att jag känner att jag kan skriva bra ansökningar åtminstone. Fast det är klart, imorgon kommer jag säkert ångra mig och tycka att jag skrev jättedåligt och hitta tre miljoner fel i ansökningarna. Men så är det ju alltid.

Nya tag imorgon med nya annonser som kommer in! Bara det inte blir som idag! 90% av annonserna var säljjobb (och vi vet ju alla vad jag anser om säljjobb). Skrutt! Ge mig fem nya, bra jobb att söka imorgon. Då blir jag glad igen.

Seriöst...

Det borde vara förbjudet att lägga ut femhundra miljarder jobb som säljare. 90% av alla jobb som kommer ut är såna där ##¤(/&!""&#%)& säljjobb, helst med provisionslön. JAMEN VAD BRA! PRECIS vad jag vill ha! GRRRR! De kan ju omöjligt tillsätta alla dessa säljjobb! Vem vill jobba som säljare!?! Ge mig ett riktigt jobb istället att söka!

Fast det har jag i och för sig hittat. Men det är svårt att se dem bland alla säljjobb. Idag har jag skrivit två seriösa ansökningar och en mindre seriös. Inte för att jag inte ville skriva en seriös ansökan, men det skulle vara en allmän ansökan som skulle passa alla möjliga jobb. Hatar sånt.

Vi får väl se om jag får nåt av jobben.

 Lösenordskyddat inlägg

Detta blogginlägg är publicerat under kategorin "Privat", som är skyddad med ett lösenord. Ange korrekt lösenord i fältet nedan och klicka på "OK".